När Troye Sivan tillfrågas om vad någon som inte känner till hans biografi skulle kunna ana bara genom att gå igenom hans hem i Melbourne, förblir han optimistisk: ”Jag hoppas att de skulle tro att jag är en opretentiös kille, kanske lite excentrisk, någon som älskar konst och design, någon som är hängiven sin familj – och definitivt det faktum att jag är gay”, säger den otroligt populära 25-årige australiensiske sångaren, låtskrivaren och skådespelaren.

Om den där hypotetiska besökaren råkade vara en påträngande designsnobb, skulle hen säkerligen lägga märke till mängden skatter av bland andra Percival Lafer, Ettore Sottsass, Tobia Scarpa och Marios Bellini och Botta; skåpdetaljerna inspirerade av Charlotte Perriand och Jean Prouvé; och de skräddarsydda, Memphis-inspirerade inredningarna i badrummet och toaletterna. På ett djupare plan skulle det dock också vara kristallklart att detta är hemmet för någon med kultiveringen och självförtroendet att inse att bra design handlar lika mycket om lämplighet och nyanser som om viktiga föremål och konstverk.

”Troye är en otroligt skicklig samarbetspartner. I våra första samtal pratade han om materialitet, hur han ville känna sig i sitt hus, om doften och ljudet och ljuset. Det var så mycket mer än bara några få fina saker han hittade på Pinterest”, minns designern David Flack från det lokala företaget Flack Studio, Sivans partner i den känsliga, sofistikerade omgestaltningen av sångarens viktorianska hem.

Huset i fråga är en genuin arkitektonisk pärla. Byggnaden, som uppfördes 1869 som handbollsplan, omvandlades till tegelfabrik 1950 och sedan till bostad 1970 av den berömda australiensiska arkitekten John Mockridge, en inslag i den lokala konst- och designscenen. Ombyggnaden sägs vara det första adaptiva återanvändningsprojektet i sitt slag i staden. ”Man kan föreställa sig Mockridge och hans vänner sitta och dricka whisky och prata om konst. Jag ville bevara den bohemiska andan och hedra den ursprungliga arkitekturen samtidigt som jag skapade något som känns som jag”, säger Sivan.

Även om större strukturella ingrepp hölls till ett minimum, gjorde Sivan och Flack betydande förändringar i hela fastigheten: Kök och badrum transformerades helt; förändringar av fönsterkonstruktionen, tillsammans med tillägget av stora vikdörrar från matsalen, skapar nu en mer intim koppling mellan huset och trädgården; nya inbyggda skåp och perforerade balustraddetaljer anspelar på exempel från 1900-talets modernism; väggar av venetiansk gips ger ett lysande element till en materialpalett som svänger från industriellt till organiskt; och en vinkällare utomhus i trädgården omvandlades till en fantasifull toalett.

”Det verkar som att vi egentligen inte gjorde så mycket, när det i själva verket var mycket tungt arbete. Enkelhet är svårt att uppnå. Det kräver seriös noggrannhet och disciplin”, insisterar Flack. ”Det var viktigt för oss båda att man fortfarande kan känna husets ursprung trots allt arbete vi lagt ner”, tillägger han.

Sivans estetiska förkärlek finslipas under hans resor över hela världen, särskilt under hans år i Los Angeles före pandemin, där han fortfarande har ett hem. ”Det finns en stark koppling mellan Melbourne och Los Angeles när det gäller klimat och arkitektur. Den där klassiska kaliforniska modernismen från mitten av århundradet har varit ett stort inflytande”, förklarar han. ”Jag älskar också den tid jag har tillbringat i Japan. Idén om wabi-sabi, det perfekt ofullkomliga, resonerar verkligen med mig.”

Att omfamna ofullkomlighet som ett sätt att skydda ett hems själ är kanske ett alltför svårbegripligt koncept för många husägare och designers, men Sivan och Flack förstår det helt klart. ”Vi lämnade de ursprungliga korktaken som de var, med fläckar och allt. Om vi ​​ville bevara kärnan i vad det här huset ursprungligen var, var allt tvunget att kännas enkelt och äkta”, menar Flack. ”Det är som de gulnande Scarpa-lamporna över matbordet. De ser ut som om de stått i ett hus i Milano i 30 år med ett gäng italienare som röker under dem”, säger han och ytterligare framhäver patinans kraft.

Trots inredningens mångspråkiga pragmatism såg Sivan till att husets essens, med hans ord, förblir "utan tvekan australisk, från planteringarna i trädgården till konsten på väggarna." Sångarens samling av målningar och skulpturer omfattar verk av australiska mästare som den bortgångne Sydney Ball, inflytelserika talanger i stil med Karen Black och Nell, och en spännande samling unga, samtida konstnärer, inklusive Gregory Hodge, Tom Polo och Ramesh Mario Nithiyendran.

”Jag bodde i USA i ungefär fem år och längtade tillbaka till Australien innan pandemin tog mig hem. Hur mycket jag än har saknat att resa runt och träffa människor har det varit häftigt att tvingas vara stilla en sekund. Jag vaknar varje dag exalterad över att skapa något nytt, i ett hus som berättar historien om mitt liv och de platser jag har älskat”, avslutar Sivan. Och för alla estetiker av den gamla garden som är oroliga för att unga kändisar ska bli förebilder för god design och idiosynkratisk smak, borde Sivans förföriska fristad i Melbourne lugna deras sinnen – barnen har det bra.